Den 12e Juni trillade jag in i BeanCamp.

Det var tällt, musik, sprit, smuts, och sång. Kanske var det ödet eller känslan som fick mig att gå till höger och inte vänster. 4 meter senare satt hon där, den vackraste Bönan jag sett. Vet inte om jag reflekterade över att jag redan stod med pennan i handen som jag frågat efter, kunde inte slita blicken, tanken: "Det här måste vara underbart, eftersom jag inte förstår någonting av det". Nu, 3 månader senare kom tanken tillbaka. Men nu vet jag att det var en beröring av Kärlek som for genom själen. En kärlek som jag kommer dela i evighet med den finaste Bönan Cecilia, som jag träffade i BeanCamp för tre månader sedan. "for ever and ever, baby".